Idag blir det äta ute för mig och älsklingen. Har gått bra på jobbet idag och älsklingen har lite tid över nu så vi ska passa på att gå ut och mysa. Behöver lite tid för varandra. Båda har haft mycket att göra på jobbet det senaste och man har märkt på oss att vi inte har haft så mycket tid över till varandra. Men nu börjar det lugna ner sig så nu har man tid att ringa korta samtal på dagarna (ringde älsklingen en gång idag och pratade i ca 3 min...) och kolla av hur den andre mår iaf. Det är så lätt att tiden bara rinner iväg för en på jobbet och helt plötsligt är klockan sex och det är dags att gå hem. Sen när jag kommer hem sitter älsklingen och jobbar fram till 10-11... så när han slutar jobba så går jag och lägger mig eller har gått och lagt mig redan. Så slutar det med att man bara säger godnatt till varandra på hela dagen... Helt sjukt egentligen hur stressad och pressad man kan vara. Att man inte ens har tid för den man älskar mest i hela världen!